Vädret…

Nä, jag tänker inte klaga på vädret. Det är som det är… Men jag konstaterar: I morse var det 20 grader kallt. Och efter att jag varit inne och tittat på klart.se konstaterar jag även att det inte ser ut att bli vår någon gång i år faktiskt…

Nu sitter jag och tittar ut över Färnsjön och upp mot Klockarhöjden och TV-masten (angående mitt jobb kan jag absolut inte klaga på utsikten från mitt kontor)...

Jag tänker på Oxhäljaloppet som gick i skogarna där uppe. Undrar om det loppet finns kvar? Men nuförtiden har jag fått för mig att det är lite dåligt med riktiga terränglopp…

När det ”begav sig”, i början på 90-talet, brukade jag springa den där 17km banan ett par gånger i veckan under sommarhalvåret. Jag måste säga att jag längtar efter att springa den där slingan igen! Banprofilen ser ut ungefär såhär: Först fyra km rakt upp till TV-masten, sen cirka fyra km som är skapligt flackt, därefter ytterligare en km uppåt… Sen hemåt är det svagt utför. Det är en väldigt härlig känsla att vara i form och springa den där banan på de där små skogsstigarna. Ni vet, när det känns som man orkar springa hur fort som helst… Och man liksom tycker man studsar upp för backar som är kilometerlånga. Och när man väl kommit upp känner man att man bara vill öka… Känner ni igen den känslan och vet vad jag pratar om? Den känslan känner jag nu att jag vill uppleva igen! Det får bli ytterligare ett mål!

I går joggade jag 50 minuter. Det måste jag väl ha hunnit 8 kilometer på i alla fall? Det känns lite lagom gôtt i framsidan på låren nu. Efter jobbet ska jag upp till det där sunkiga gymmet och köra lite styrka tror jag. Vet ni vad jag maxade i bänken cirka 1995? Jo, det ska jag tala om: 105kg! Det var inte illa va? Jag var lite konstig. När inte benen orkade med att träna så mycket som jag ville gick jag på gymmet istället. Gymråttorna tyckte jag var knäpp som brukade vara ute och springa och löparna tyckte jag var knäpp som lyfte skrot! Men i hjärtat var jag i alla fall konditionsidrottare…

Häromdagen försökte jag ju komma på berömda personer från Storfors. Men jag hade lite svårt att komma på en enda. Men nu kom jag på en! Nämligen den gamla storlöparen Lars Enkvist! Han bodde/bor ju i Storfors kom jag på! Vet ni vem det är? Han vann Lidingöloppet 1978 och året innan tror jag att han vann maraton-SM. Men rätta mig om jag har fel!