Långfredagen...

Vad skall man göra på långfredagen egentligen? Själv gör jag inte mycket... Jag sitter och läser lite gamla tidningar, "Dagens Industri" till exempel. Jag tänkte jag skulle dela med mig lite av Björn Ranelids krönika denna veckan som börjar så här:

"Kärleken stavar aldrig fel när den skriver, ty den behärskar alla språk. Att leva är att simma från stranden jag till stranden du i havet vi. Det sista brevet som skrivs till en gammal människa får hon av barnet inom sig. Kärleken väger ingenting..."

Hör ni vad ni läser? Det är inte många som kan skriva så fint!

I krönikan skriver han om att svenska poeter och författare inte har någon lust att skriva "kärleksdikter" åt Vickan och Daniel som de tydligen har blivit tillfrågade om... Själv skriver han: "Varför måste en begåvad poet alltid välja ämne och stoff ur sorg, smärta, dekadens och himmelska höjder?" och "Jag skriver för alla människor. Även för kungar och drottningar, om de vill läsa mig."

JAG är förstås emot monarkin som företeelse, men ändå håller jag med Ranelid. Skulle Kungen vara inne och läsa min blogg skulle jag tycka det var skitkul! Tänk om han kommenterar detta inlägg?

Ranelid skriver även i krönikan om en bilolycka som inträffade 1928. Det var prins Bertil, "motorprinsen" ni vet, som var ute och körde bil med fem passagerare. Han var bara sexton år och hade förstås inget körkort. Förutom han själv satt hans bäste vän och vännens bror i framsätet. På något sätt så voltade bilen i en backe när prinsen körde och hans bäste vän klämdes till döds...

Kände ni till den incidenten? Jag gjorde det inte...