måndag 17 maj 2010

Om man vill skriva...

...något, men det liksom är alldeles hjärndött därinne, då kan man alltid gå in och stjäla lite på Wikipedia:

"Skrattepidemin i Tanganyika
Skrattepidemin i Tanganyika var ett utbrott av masshysteri eller masspsykos i form av skratt och gråt som skall ha inträffat i, eller nära, byn Kashasha på Victoriasjöns västkust i dagens Tanzania nära Kenya den 30 januari 1962, och därefter pågått i minst sex månader.

Epidemin tros ibland bestå i att tusentals människor skrattade kontinuerligt i månader, även om det inte behöver vara sant. Andra rapporter menar att epidemin bestod av tillfälliga skrattattacker bland grupper av människor, som inträffade i närheten av byn Kashasha med ojämna intervaller. Enligt rapporter gjorde skrattattacken folk oförmögna att arbeta när den slog till.

Den skola på vilken epidemin uppstod stämdes; barnen och föräldrarna spridde smittan till de närliggande områdena. Andra skolor, själva byn, samt andra byar, inkluderande tusentals personer, påverkades alla till någon grad. Sex till 18 månader efter att epidemin slog ut slutade den. Följande symptom rapporterades som lika vanliga som själva skrattandet: smärta, svimning, andningsproblem, utslag, gråtattacker och slumpmässigt skrikande."


En sådan epidemi skulle absolut behöva drabba alla på mitt jobb just nu! Fast bara "skrattsymptomen" förstås, inte de andra! Fan, det känns som alla har drabbats av någon slags vår depression... Skall man inte bli GLAD när det är vår?

5 kommentarer:

  1. Jag kan meddela att vi just drabbades av en kortare epidemi här på jobbet! Rekommenderas varmt en dag som denna :-)

    SvaraRadera
  2. Har ALLA drabbats av vår-depp? Det är ju SORGLIGT! Mitt recept vet du; ut o kuta ni som kan!!!!

    SvaraRadera
  3. Jag måste förtydliga - vi drabbades av skrattepidemi!!!! Nåt vårdepp orkar jag inte med :-)

    SvaraRadera
  4. Våren och sommaren är ju till för depp! Varför skulle det annars vara då det är så varmt att man inte orkar göra nå?

    SvaraRadera
  5. Näää... Så illa är det inte med mig!
    Men det skulle ju förstås vara gott att skratta lite mer! :-)

    SvaraRadera