Detta inlägg skriver jag i min roll som ”hälsoinspiratör” här på jobbet, får se hur det går... Men vi börjar så här:
Alla som känner mig eller läst lite här på bloggen vet att jag var i skaplig form under nittiotalet, i alla fall under första halvan… Under tvåtusentalet har det, tyvärr, blivit minimalt med träning för min del.
Därför blev jag inte speciellt förvånad när jag för tre år sedan var på ”hälsoundersökning” och fick se mina dåliga värden… Eller dåliga och dåliga… Jag var som en normal medelålders man, varken bättre eller sämre. Men i mina ögon är ju DET dåligt. Alla mina sådana där testvärden, blodet och kondition och allt sådant där, har ju liksom i alla tider varit jätte-kanon bra på mig! Därför var det INTE roligt att få höra detta, att man var normal och medelålders…
Och nu, eller rättare sagt igår, var det då återigen dags för en sådan där ”hälsoundersökning” igen… Och hur mådde jag den här gången då? Ja, detta var ju verkligen märkligt… Nu var jag återigen jättefrisk och stark… Och jag var mer som en tjugosexåring än som en fyrtiosexåring… Till och med hörseln var mycket bättre, vad nu den har med detta att göra! Vad jag försöker säga är bara att liksom ALLT var mycket bättre…
Och vad har hänt på dessa tre år då, undrar ni säkert… Inte mycket alls faktiskt skulle jag vilja säga. Jag har haft några små ”joggaråterfall”… Men har ”ballat” ur efter några gånger, varje gång. Men denna gång har jag lufsat två-tre gånger i veckan sen februari, samt kört något enstaka styrketräningspass…
Och vad vill jag ha sagt med detta då? Jo, för att må bra och bli friskare tror jag inte man behöver träna MYCKET… Men man MÅSTE träna något, i alla fall måste man röra på sig så man blir lite andfådd!
Och är det någon som vill ha sällskap? Säg då till, för guds skull, så hänger jag på! Det börjar ju på att torka upp ute vid Kalhyttan nu! Kanske att vi kunde träffas där ute någon eftermiddag efter jobbet och gå/lufsa tillsammans? Är det någon som hänger på? Eller som man skulle kunna säga:
JAG hänger på! Gör DU?
